Skandinavisk Design


Modernismen med tankar om att människan kan skapa, förbättra och förändra sin omgivning började utvecklas i slutet av 1890-talet inom arkitektur, inredning, konst, musik och litteratur. Det var inledningen till stilen som kom att kallas Jugend (även kallat Art Nouveau och Modern style). Gemensamt för denna nya stil var att det var en reaktion mot det historicistiska tänkandet och till skillnad från tidigare tankesätt var mer experimentell och testade samhällets normer. Efter första världskriget och under 1920-talet tog modernismen ordentlig fart. Från denna kultur uppstod ett flertal olika stilar, bland annat franska Art déco och tyska Bauhaus som kan ses som föregångaren till funktionalismen.

Skandinavisk design har sina rötter i modernismen men också från den nordiska folksjälen. Basen är enkelhet och funktion med inspiration från naturen och det nordliga klimatet, liksom befintliga traditioner i Skandinavien. Tjugotalsklassicism även kallad Nordisk klassicism hänvisar till en konstriktning inom arkitektur och formgivning som var vanlig i Skandinavien från omkring 1910 till början av 1930-talet.

Stockholmsutställningen 1930 betraktas allmänt för genombrottet av den funktionalistiska stilen i Skandinavien. Den följdes de kommande årtiondena av flera utställningar av skandinavisk design i Europa och Nordamerika, där funktionalismen blommade och designers och företag visade upp sina senaste produkter. De funktionalistiska idéerna fick ordentlig fart efter andra världskriget och byggde allt mer på tankar på att förändra världen, från samhällssystemet till stadsplanering, arkitektur, möbler och vardagsföremål i hemmet. Det fanns en stark tilltro till utveckling och framåtskridande. Bilden av framtiden var ljus och positiv.

Skandinavisk design som kom att präglas av enkelhet , minimalism och funktionalitet blev under 1950-talet en guldålder för skandinavisk form. Stilen var tidlöst hållbar och slitstarkt kraftfull med människan i centrum. Dess enkla men eleganta, innovativa och funktionella vardagsprodukter, med avskalat rena linjer och dämpade färger blev snabbt populära även utanför Skandinavien. Själva begreppet "Skandinavisk design" myntades under en stor turnerande utställning med namnet "Design in Scandinavia" i USA och Kanada från 1954 till 1957. Den skandinaviska designen har, med design variationer, parallellt också marknadsförts under respektive lands namn, Svensk/dansk/norsk och finsk design.

Skandinavernas förkärlek till ljus och natur är grunden för den skandinaviska designen. Produkterna har med tiden kommit att bli vad vi kallar "tidlösa", och oavsett om det handlar om möbler, inredning, vardagsföremål, arkitektur, kläder, glas, smycken eller något annat, har de några saker gemensamt, renhet och enkelhet, naturliga material och hög kvalitet i hantverket. Något mer som utmärker skandinavisk design är att lika mycket vikt läggs vid funktion och ergonomi som vid utseende i designprocessen. Det finns hela tiden en strävan om att förenkla livet genom integrerade praktiska funktioner. Kort sagt bekymmersfria och hållbara produkter som tål så väl tidens som ögats slitage.

Det finns två olika nischer inom Skandinavisk design, den ena baseras på industridesign för alla, med världskända varumärken som t.ex. H&M, IKEA, Lego, Pandora och Fiskars Group varumärken, medan den andra som ibland kallas Skandinavisk Lyx som mera bygger på hantverkskunnandet och materialkunskapen som krävs för att skapa exklusiva produkter. Till skillnad från traditionella lyxprodukter i världen som ofta köps för att synas och imponera på andra, så står Skandinavisk Lyx för sofistikerad och diskret lyx, där produkten för den insatte blir desto intressantare ju mera den studeras i, funktion, materialsammansättning, detaljer och hantverk.

Tips till dig som vill inreda i Skandinavisk design

Naturen är en av de största inspirationskällorna för skandinavisk inredningsdesign. Det viktigaste för inredningen är att använda ljusa färger till väggar och golv samt undvika överflödiga saker och lämna rum åt det enkla avskalade. Den ljusa inredningsstilen är en motpol till de långa och mörka vintrarna i Skandinavien, så behovet av ljus är ett genomgående tema i designen.

Använd naturmaterial i möbler och fast inredning, med kombinationer av trä, metall, läder, glas och sten samt textilier som linne. Den skandinaviska färgskalan vilar på basfärger i dämpade jordnära toner; vitt, beige, mossgrönt, ljusbrunt, ljusblått med en liten dragning åt grått. Använd lätta och flexibla möbler i ljusa träslag, antingen laserat eller naturligt, företrädesvis björk, ask och bok.

Möblera sparsamt, och försök skapa luftiga ytor med så mycket ljusinsläpp som möjligt. För stämningens skull, blanda många olika typer av ljuskällor som går att dimma. Funktionsljus med t.ex. läslampa vid fåtöljen och över bord. Dekorationsljus genom att ljussätta ett hörn genom att t.ex. hänga två lampor i olika höjd ifrån taket och golvstående armaturer som ger ett harmoniskt allmänljus. Skapa atmosfär genom att belysa en fönsternisch, trappa, prydnadsföremål eller en växt. Belysning riktad mot en kortvägg får ett rum att kännas större. Till sist, tipsen är naturligtvis bara generella, med andra ord sätt gärna din egen prägel på ditt "skandinaviska rum".

Skandinavisk historia och kultur

Rent geografiskt utgörs Skandinavien av halvön Norge och Sverige med bergskedjan Skanderna, som till stora delar utgör gräns mellan länderna (den geologisk enheten Fennoskandia innefattar även Finland, Kolahalvön och Ryska Karelen). Historiskt och kulturellt sett innefattar Skandinavien även Danmark då det i alla tre länderna talas skandinaviska språk. Begreppet Norden har under historiens lopp även kommit att inkludera Island, samt Finland som har en mycket lång gemensam historia med Sverige och de självstyrande områdena Åland (tillhör Finland), Färöarna och Grönland (tillhör Danmark). Men i omvärlden har namnet Norden (Nordic Countries) inte fått fäste utan på andra språk inbegriper Skandinavien i regel hela Norden.

De nordiska länderna har en gemensam historia och till stora delar gemensam kultur, det finns också stora likheter politiskt och inte minst ekonomiska band. Mellan 1397 och 1523 var länderna även förenade i den så kallade Kalmar Unionen som avslutades med att Sverige utträdde. Norge fortsatte däremot vara en del av Danmark till 1814, då landet istället kom att ingå i en personalunion med Sverige till de 1905 utropade sig självständiga. Finland var en del av Sverige från 1157 till 1809, då landet erövrades av Ryssland men till slut 1917 kunde utropa sig självständiga. Island blev självständigt från Danmark så sent som 1944.

Redan under vikingatid och tidig medeltid talades fornnordiska (tillhörande den Germanska språkgruppen) i Sverige, Norge, Danmark, Island och på flera platser på de brittiska öarna. Folk som pratar danska, norska och svenska kan mer eller mindre förstå varandra när de talar och skriver på sina modersmål. Medan isländskan inte förstås då språket behållit karaktären av fornordiska (inte tagit in låneord i språket) men islänningarna lär sig lite danska i skolan. Finska (som tillhör den Finsk-ugriska språkgruppen) förstås inte alls av de övriga, men finnarna lär sig lite svenska i skolan och har en svensktalande minoritetsbefolkning.



Danmark

Finland

Island

Norge

Sverige